lördag 28 augusti 2021

4 portföljer igen


Jag lyckades ju komma ner till 2 portföljer för inte så länge sedan, men nu är det tillbaka på 4 stycken igen. Till mitt försvar får sägas att det den här gången mest handlar om mental bokföring.

Tidigare hade jag Lysa 80/20 och utdelningsfonden som pensionsportföljer samt portföljen Multi Asset med en eventuellt kortare tidshorisont. Multi Asset var uppdelad på två konton (Avanza och SAVR) vilket visade sig inte fungera särskilt bra i praktiken, man behöver ha ett excelblad eller annan lösning vid sida om för att få en bra överblick.

Att ombalansera mellan innehaven blir inte heller så roligt med tanke på att det ibland kan ta upp till en vecka innan försäljningen går igenom på SAVR. Sedan ska pengarna flyttas till bankkontot och sedan till Avanza... 

Att man kan få nästan halva fondavgiften på SAVR är ju fantastiskt men de ibland väldigt långa ledtiderna vid framförallt sälj hoppas jag blir bättre på sikt. Just nu passar det bättre för "köp och behåll".

Så för att förenkla lite låter jag nu även SAVR-portföljen vara en pensionsportfölj med precis samma innehav som tidigare:

Proethos fond 
AuAg Silver Bullet
AuAg Precious Green 
AMF Aktiefond Småbolag 

Silver Bullet väger cirka 15% och sedan är övriga ungefär lika stora. En liten och ganska nischad portfölj med inriktning mot småbolag, guld, silver och miljö. Som bonus fick jag lite exponering mot guld och silver även i pensionssparandet.

Innehaven i Multi Asset är också i princip samma som tidigare:

Berkshire Hathaway
Investor
Latour
Lundbergföretagen
Svolder

SPP Aktiefond Global
Kavaljer Investmentbolagsfond

ETHEREUM XBT
BITCOIN XBT
Xetra-Gold (4GLD)
AuAg ESGO ETF
WisdomTree Physical Silver (VZLC)
Lyxor EX-Energy (LCTR)

Enda ändringen jag gjort här är att jag sålt Avanza Emerging Markets och ökat i SPP Aktiefond Global istället. SPP Aktiefond Global ger till skillnad mot många andra globalfonder redan exponering mot tillväxtmarknader så det kanske inte är helt nödvändigt med en till fond för det.

Funderar faktiskt också på att sälja Kavaljer Investmentbolagsfond (som jag nyligen tog in i portföljen...) och öka ännu mer i globalfonden för att förenkla lite till. Alternativt sälja av de enskilda aktieinnehaven och bara ha fonden, blir lite tårta-på-tårta att ha båda.

Målfördelningen i Multi Asset är som tidigare:

55% Aktier
20% Guld
10% Silver
10% Råvaror
5% Krypto


lördag 21 augusti 2021

16 nivåer av rikedom


Nu är det några månader sedan ISK-gate blossade upp. Det kom lägligt nog en "regeringskris" (del 1, del 2 följer om någon månad när höstbudgeten ska klubbas) emellan och debatten dog ut lika fort som den startade.

Under någon vecka var det i alla fall många intressanta diskussioner i media om vem som egentligen ska räknas som rik. Någon som funderat mycket på detta är Morgan Housel (bland annat författare till den fantastiska "pengars psykologi"). 2018 skrev han en blogginlägg med hela 16 olika nivåer av rikedom.

Jag klipper in nivåerna här nedan, en något längre förklaring finns på länken ovan:

"Level 0: Complete financial dependence on the kindness of strangers who have no vested interest in your success.

Level 1: Complete financial dependence on people who want you to succeed because they like you and their reputation is attached to your success.

Level 2: Complete financial dependence on people with a vested interest in your financial outcome.

Level 3: Ability to partially support yourself by adding value for others while still somewhat reliant on external support.

Level 4: Ability to fully support yourself by adding value for others, but value that is marginal and easy to replace.

Level 5: Enough savings to cover run-of-the-mill problems.

Level 6: Enough savings to cover large, unforeseen problems.

Level 7: Retirement savings, education savings, and avoidance of consumer and auto debt.

Level 8: The ability to pick a job, or specific customers, that avoids the most egregious examples of bullshit and unnecessary hassle in your life.

Level 9: Becoming comfortable enough with your social status that you don’t feel the need to flash your peacock feathers with expensive consumer goods whose only value is in signaling.

Level 10: The ability to say no to banks, whose debt you don’t need, including mortgages.

Level 11: Few realistic situations would cause you, your company, or your family to be pushed back below Level 5.

Level 12: Interest and dividends cover more than half of your living expenses.

Level 13: Your assets and their reasonable return expectations will cover basic living expenses for longer than your life expectancy.

Level 14: Your assets cover above-basic living expenses with assets and their reasonable return expectations.

Level 15: Independence lets you do and say what you please, unconcerned with other people disagreeing with you

Level 16: Meaningful philanthropy is the only reasonable way your assets won’t compound faster than you spend."

Först på nivå 7 börjar det väl likna något och det är också denna nivå Housel anser vara mest realistisk för de flesta. Eftersom den är skriven från amerikanskt perspektiv kan man väl som svensk i de flesta fall räkna bort "eduaction savings" utan här handlar det om att ha pensionssparande på plats, inga skulder (förutom bostad antar jag) och att klara av större oförutsedda utgifter. Ungefär som den svenska medelklassen lever. Eller borde kunna leva snarare.

Nivå 8 har jag lite svårt att relatera till, jag tror den vänder sig mer till egenföretagare/konsulter och handlar om att kunna säga nej till vissa uppdrag. Att kunna välja bort vissa typer av jobb handlar väl annars mer om utbildningsnivå än förmögenhet.

Nivå 9 handlar om att inte vara beroende av statusprylar så som dyra telefoner, klockor, bilar eller kläder. Hit tror jag man kan nå tidigare än så.

Nivå 10 tolkar jag som att man inte är beroende av banklån för att köpa bostad, ett rejält hopp från tidigare nivåer. Bor man i någon av de svenska storstäderna får man nog flytta upp denna några snäpp... 

Nivå 11 handlar om säkerhet, att det i princip inte finns några situationer som gör att man skulle halka ner till nivå 5 igen.

På nivå 12 ska man ha så mycket kapital att årlig värdeökning och utdelning motsvarar hälften av årsutgifterna. Om man t ex lever på 15 000 kronor i månaden och räknar med en avkastning på 8% innebär det ett kapital om 1 125 000.

Nivå 13 är ytterligare ett rejält hopp, jag tolkar det som att det är FIRE som avses. Populärt brukar man då använda 25 årsutgifter eller 4 500 000 om man räknar med 15 000/månad.

På nivå 14 täcker kapitalet inte bara det nödvändigaste utan "above-basic" vilket man själv får definiera. 25 000 efter skatt är snäppet över svensk medianlön och kräver i så fall ett kapital på 7 500 000.

Nivå 15 handlar möjligen mer om en mental inställning än kapitalets storlek.

På nivå 16 förräntas pengarna fortare än man kan göra av med dem. Det enda meningsfulla i det läget är att ägna sig åt filantropi, dvs skänka bort stora delar av förmögenheten.

Själv hamnar jag runt nivå 11-12. Nivå 11 är egentligen det allt handlar om för mig - trygghet. Det ska mycket till för att jag ska halka ner till nivå 5 eller lägre igen. Det skulle i princip krävas en börskrasch på 90%(!), att jag blir arbetslös, a-kassan dras in(!) samt hyperinflation eller att pengar på räntekonton konfiskeras(!). Samtidigt. Relativt osannolikt 😉.

Fortsätter jag spara som idag når jag nog nivå 13 och kanske 14 också tids nog men just nu är det faktiskt inget jag strävar efter.

lördag 14 augusti 2021

Det är ok att vara negativ nu


Om man utgår från att man ha antingen kan ha en positiv (tro på uppgång) eller negativ (tro på nedgång)  marknadssyn och att börsen kan vara antingen högt eller lågt värderad får vi fyra typer av investerare:

1. Den eviga optimisten/permabull: Positiv till marknaden oavsett värdering. Riskerar att köpa enskilda bolag till alldeles för hög värdering men annars en mycket enkel strategi och börsen har ju historiskt fler positiva år än negativa, det gäller bara att ha tillräckligt lång sparhorisont.

2. Den eviga pessimisten/permabear: Motsatsen till permabull, ständigt negativ till marknaden oavsett värdering. Även efter en krasch på -30% kan det ju gå ner ännu mer, bäst att vänta lite till. Kommer att få rätt nån gång per årtionde men förlora väldigt mycket i avkastning i väntan på att få rätt. 

3. Köp dyrt, sälj billigt: Positiv till marknaden när börsen är högt värderad, negativ när den är lågt värderad. Köper när börsen gått bra (det är dyrt) och säljer i panik när börsen går ner (det är billigt). Troligen det sämsta alternativet, men tyvärr också ganska vanligt. 

Ett klassiskt exempel på detta är Magellan Fund som under Peter Lynch förvaltning 1977-1990 avkastade fantastiska 29% per år. Trots detta förlorade de flesta som investerade i fonden pengar. Man köpte när den hade gått upp mycket och gick ur när den började gå ner...

4. Köp billigt, sälj dyrt, eller den rationella investeraren: Positiv till marknaden när börsen är lågt värderad, negativ när den är högt värderad. 

Denna typ av investerare är något som Howard Marks tar upp i The Most Important Thing. Det kan låta självklart men blev något av en uppenbarelse för mig när jag läste det, det handlar inte om att vara antingen positiv eller negativ hela tiden utan man måste givetvis också ta hänsyn till marknadsläget. 

Tiotusenkronorsfrågan blir då förstås hur man vet att börsen är dyr/billig? Jag har tyvärr inget bra svar på det men kan bara konstatera att sedan botten i mars förra året har globala index stigit med nära +60% och svenska börsen med över +90%(!).

Med andra ord tycker jag att det är berättigat att vara lite negativ eller försiktig just nu.

Skulle man börjar sälja av nu så hamnar man dock farligt nära "permabear"-kategorin så det tänker jag inte göra utan min lösning är istället att bygga lite mer kassa. I förra månadssparet gick cirka en tredjedel in på sparkontot och denna månad blir det snarare två tredjedelar om utvecklingen håller i sig.

När nedgången väl kommer är tanken att försöka bli mer positiv och öka andelen som går in på börsen varje månad + ta av kassan, vi får se hur det går 😀.

fredag 6 augusti 2021

Den enda regeln för att bli rik

 


Nyligen läste jag den moderna klassikern Rich Dad Poor Dad av Robert Kiyosaki. Nästa år är det 25 år sedan den kom ut men den är fortfarande läsvärd. Det finns några komiska tidsmarkörer som att man "bara" får 5% ränta på sparkonto eller att Kiyosaki rekommenderar ljudband (ungdomar: det var som 90-talets poddar ungefär) för att lära sig mer om investeringar men själva grundfilosofin håller förstås fortfarande.

För den som inte känner till boken är storyn att Kiyosaki är uppväxt med två pappor, sin egen och sin bästa kompis. Hans egen pappa är den "fattiga" pappan som har valt den traditionella vägen - gå i en bra skola, få bra betyg, få ett bra och tryggt jobb. Trots ett relativt välbetalt jobb lyckas han aldrig bygga upp någon förmögenhet, vilket mest handlar om han inställning till pengar. Som Kiyosaki konstaterar så kommer inte mer pengar lösa problemet om man har inställningen att hela lönen ska spenderas.

Den rika pappan har gått en annan väg och hur han tänker och agerar är egentligen vad hela boken handlar om. Sammanfattningsvis så verkar han verkligen avsky tanken på att vara anställd och jobba för någon annan (och att betala skatt!). Det må vara en sliten klyscha men det är något han själv verkligen lever efter - "istället för att jobba för pengar, se till att pengarna jobbar för dig". Eller uttryckt annorlunda - hellre än att jobba på ett företag, se till att äga företaget.

Första tredjedelen eller halvan av boken tycker jag är väldigt bra då den mest handlar om det som den rika pappan lär ut till Kiyosaki, från 9 års ålder. Jag undrar förvisso lite över hur mycket han har förskönat sanningen. Att han som nioåring lyckas ta till sig och följa råd som de flesta vuxna inte klarar av känns stundtals mer som att det är en Hollywoodfilm än sitt eget liv han beskriver. Men underhållande och tankeväckande läsning är det hur som helst.

Senare delen blir på amerikanskt vis mest en upprepning av det som tidigare har sagts, för att verkligen hamra in budskapet.

Värt att tänka på när man läser boken är väl också att det är just en amerikansk författare. Utan att veta särskilt mycket om det amerikanska välfärdssystemet så kan man väl anta att behovet av att bygga upp ett stort sparkapital är större i USA än det är i Sverige. Som exempel möter han en orolig trebarnspappa som konstaterar att han behöver få ihop ungefär 400 000 dollar (dessutom år 1997) för att hans barn ska få en bra utbildning.

Genomgående i boken används förenklande balansräkningar för att illustrera hur de båda papporna ser på tillgångar och skulder. Det ska visa sig att detta är en av hemligheterna för att blir rik. Så här kommer den, citerad fritt ur minnet: 

"Det är den första regeln och det är den enda regeln. Lär dig att skilja på en tillgång och en skuld. Köp tillgångar.

Fattiga och medelklassen köper skulder och tror att det är en tillgång. Rika köper tillgångar."

Inget nytt under solen kanske, men ganska elegant formulerat. Att skilja på tillgångar och skulder kan tyckas låta enkelt men t ex så sätter den fattiga pappan upp sitt hus som en tillgång och den rika som en skuld.

Det är det bland annat det här som han menar de flesta gör fel på, den som har investerat alla sina pengar i sitt boende upptäcker när de blir arbetslösa att "huset äter dem levande".

Uttryckt på ett annat sätt så är det ju enkelt att visa på exakt hur mycket man tjänade på sin börsportfölj förra året, men hur mycket tjänade du på ditt hus? Troligen drev det istället kostnader.

Den som köpte sitt hus för en miljon för 15 år sedan och sålde för fem(?) miljoner idag håller säkert inte med i ovanstående resonemang.

Vad som ska ses som tillgångar är enligt Kiyosaki istället sådant som genererar kassaflöde, så som aktier, fonder, obligationer (kanske tveksamt i dagens läge) och fastigheter. Fastigheter som man köper och hyr ut alltså, det är till stor del så Kiyosaki själv har byggt sin förmögenhet.

tisdag 3 augusti 2021

Investmentbolag, guld och vin


Investmentbolag

Som många andra (bland annat Petrusko och Lönehelg) börjar jag också tycka att premien i många av investmentbolagen börjar bli lite löjlig. Enligt Ibindex är den t ex i skrivande stund 88% i Latour och 25% i Svolder.

Latour har visserligen en del onoterat som kanske kan rättfärdiga en premie på 10-20% men i Svolders fall går det bra att bara köpa samtliga underliggande innehav över börsen istället, 25% billigare.

Förr eller senare bör marknaden inse detta och kurserna återgå till en "normal" premie eller rabatt. Det kan ta lång tid och vi kanske får se en dubbelt så hög premie som idag eller så händer det imorgon, omöjligt att veta. Jag har därför sålt lite drygt hälften av innehavet i Svolder och Latour.

Mina övriga innehav är Investor och Lundbergs. Investor har fortfarande en rabatt på 7% vilket är ganska lågt om man tittar på historiken men ändock en rabatt. Lundbergs premie på 13% börjar bli lite ansträngd men ingen katastrof. Jag varken köper eller säljer just nu.

Guld som Hedge

Ett tag var jag inne på att guld skulle lösa alla problem som hedge i en portfölj och siktade på att ha cirka 20% av totalt sparande i guld. Dessvärre fungerar det inte lika bra i praktiken, penningmängden ökar som aldrig förr och guldpriset är i princip flat i år och cirka -10% på ett års sikt.

I senaste avsnittet av podden Antiloop Hedge uttryckte man det väl ganska väl - under väldigt långa tidsperioder har det fungerat mycket bra som inflationsskydd men då pratar vi hundratals eller kanske tusentals år. Ett populärt exempel är att man för några tusen år sedan kunde köpa en stilig toga av senaste snitt för ett guldmynt (1 troy ounce = 31,1 gram). Värdet på myntet är idag är cirka 16 000 kronor vilket ju räcker till en fin kostym och om ytterligare några tusen år kan det sannolikt bytas mot en rymddräkt istället.

Tyvärr är det en klen tröst då de flesta investerare inte har tusenåriga sparhorisonter...

Nu har jag istället ganska stor del guld endast i Multi Asset-portföljen men totalt blir det inte särskilt mycket då den portföljen utgör ungefär en tredjedel av totalt sparande. Jag har istället tagit in andra tillgångsslag så som silver, råvaror och kryptovalutor.

Vinvestering

För en tid sedan skrev jag om att investera i vin genom RareWine Invest (RWI). Sammanfattningsvis så tycker jag det ser intressant ut men att minsta investering ligger på 10 000 euro gör mig lite tveksam.

Blev därför intresserad när A Wealth of Common Sense tipsar om Vinovest. Det ska sägas att jag faktiskt inte lyssnat på intervjun än utan bara läst på på sajten.

Minsta investering är i alla fall lite mer överkomliga 1 000 USD. Dessvärre ser det ut att ätas upp av avgifter.

Till att börja med ligger den årliga avgiften på 2,25-2,85%. Har man under 50 000 USD investerat är den 2,85% vilket är mycket högt.  Som jämförelse har RWI 0,7%. Om jag förstår det rätt så tillkommer dock ingen extra avgift vid försäljning hos Vinovest.

RWI anger cirka 8% som förväntad årlig avkastning så i sådana fall är det bara drygt 5% kvar men tyvärr slutar inte avgifterna där.

För att föra över pengar är ju det enklaste att använda kreditkort men då utgår en avgift om 2,9% + 1% för internationella kunder.

Gör man en överföring varje år blir det alltså 2,85% + 2,9% + 1% = 6,75% i avgifter. Förutsatt att man använder ett kreditkort utan växlingsavgift. Det blir inte mycket kvar till avkastning...

Det går faktiskt att betala i kryptovaluta också och då är avgiften bara 1% så det kan kanske vara ett alternativ för vissa.

Det sista alternativet är att göra en banköverföring men där är det högst oklart vilka avgifter som tillkommer och framförallt känns det krångligt 😉.