lördag 29 maj 2021

Att hålla sig i finansiell form

 


Jag läser just nu The Millionaire Next Door, det är 25 år sedan den kom ut men lärdomarna i den är förhoppningsvis applicerbara även idag.

I korthet bygger den på intervjuer med tusentals dollarmiljonärer och slutsatsen är att den typiska miljonären inte lever så som många kanske tror (därav titeln).

De må ha miljoner dollar i förmögenhet men bor förvånansvärt(?) ofta i vanliga villor och kör vanliga bilar.

Vanligaste bilmärket bland miljonärerna är inte Porsche eller ens BMW. Det är Ford. Vanligaste klockan är inte Rolex eller Breitling utan Seiko, och så vidare.

Undantag finns förstås men de flesta lever mer som Aktiestinsen (som trots en förmögenhet på över 100 miljoner bodde kvar i en ganska anspråkslös lägenhet i Nässjö) och inte som huvudpersonerna i Exit (fantastisk serie dock).

En vanlig invändning är väl då att om man ändå har ungefär samma levnadsstandard som alla andra, vad är poängen med att bli rik?

Boken svarar med en liknelse:

"Have you ever noticed those people whom you see jogging day after day? They are the ones who seem not to need to jog. But that's why they are fit. Those who are wealthy work at staying finanically fit."

En smått genial liknelse, på samma sätt som man håller kroppen i form genom att träna håller man sig i finansiell form genom att fortsätta ta sunda ekonomiska beslut även när man är rik.

Motsatsen är vad man på senare tid börjat kallat Lifestyle Creep eller livsstilsinflation, helt enkelt att man i takt med ökad lön och förmögenhet också börjar spendera mer. 

Som vanligt gäller det att hitta en balans förstås och något ska man väl få unna sig som dollarmiljonär. Och det ska det sägas att de faktiskt gör också men inte alls i den utsträckning som man kanske tror. 

De allra flesta har t ex en bil som är 5 år eller yngre men om medelamerikanen lägger i genomsnitt cirka 300 000 kronor när de byter bil så är det inte så att de lägger flera miljoner. Snarare 350 000.

Om nu dollarmiljonärerna inte köper särskilt många lyxbilar (även om en del förstås gör det) kan man fråga sig vem köparen är?

Jag kommer att tänka på en dokumentär om uthyrning och försäljning av lyxbostäder jag såg för många år sedan. 

Många av kunderna hade vanliga inkomster och egentligen inte råd att investera i bostäderna. Reportern frågade uthyraren hur det kom sig att de ändå gjorde det och svaret på frågan har av någon anledning fastnat i huvudet:

"Everybody wants to be rich. And if you're not rich, you want to feel rich."

Något att tänka på nästa gång man ser en ny Porsche köra förbi kanske. Föraren kan mycket väl vara rik men det är också ganska sannolikt att det bara är någon som vill känna sig rik. 

Om undersökningen från The Millionaire Next Door fortfarande stämmer är det betydligt mer troligt att man hittar miljonären i en två år gammal Toyota.

lördag 22 maj 2021

Skapa din egen utdelningsfond

 


När jag började investera för snart 10 år sedan hade jag till en början likt många andra ganska stort fokus på utdelning. På senare år har jag gått ifrån det mer och mer och har (eller hade...) nästan inga enskilda aktier kvar alls i mina portföljer.

Jag har resonerat som så att utdelningar egentligen inte är något annat än att så att säga flytta pengar från en ficka till en annan. Om ett bolag delar ut 5% sjunker också kursen (allt annat lika) med 5% på utdelningsdagen.

Betydligt enklare då att bara ha fonder (gärna breda indexfonder), totalavkastningen blir i slutändan densamma och det driver inte courtage vilket utdelningsstrategin gör när utdelningen ska återinvesteras.

Rent rationellt har jag alltså svårt att argumentera för något annat än att lägga det mesta av sina pengar i indexfonder men som vanligt inom investerande finns det ett sätt som är det rationellt riktiga och ett som är emotionellt riktigt. Tyvärr sammanfaller de sällan.

Ett annat exempel på detta är de som överamorterar på sina bolån eller kanske t om betalar av det helt. Rationellt kanske inte så klokt då avkastningen på börsen bör bli betydligt bättre än räntan på lånet men emotionellt väldigt skönt att vara skuldfri.

Så mitt argument för att investera i aktier som betalar utdelning är mer eller mindre att det känns bra att få utdelning. Det är kul helt enkelt.

Jag tycker mig ha kommit till vägs ände med mina två portföljer, åtminstone för tillfället. Lysa-portföljen går det ju per definition inte att ändra särskilt mycket i och Multi Asset-portföljen känner jag mig väldigt nöjd med för tillfället.

Månadssparandet har därför senaste tiden bestått i att lägga in allt på Lysa. Återigen, rationellt troligen bland det bästa man kan göra för ett pensionssparande men inte särskilt spännande.

Lösningen är då förstås *trumvirvel* att starta en ny portfölj!

Kommer kanske inte som någon överraskning att den nya portföljen kommer fokusera på utdelning, men med en liten annan ansats än jag haft tidigare. Tidigare har jag lagt ganska mycket tid på att försöka hitta och välja ut de bästa bolagen och begränsat mig till 10-20 innehav. 

Det största problemet med det tycker jag är hur man ska hantera stora nedgångar i enskilda bolag, köpa mer, ligga kvar eller sälja av? Historiskt har jag ofta valt det sista alternativet vilket varit rätt ibland men oftast inte.

Så lösningen på det tror jag för min del är att ha många innehav. Väldigt många.

Jag har tagit inspiration från/stulit Marcus Hernhags idé om att skapa ett eget index eller "fond". Eftersom Hernhag vet vad han gör så har han nöjt sig med 15 aktier per "fond" som fördelas likaviktat. 

Jag tänker mig mer 50-100 aktier. Med så många aktier väger varje bolag bara 1-2% och förhoppningen är att jag därför inte ska känna något behov av att sälja även vid större nedgångar i enskilda bolag. 

Ju fler innehav desto mer lik bör också utveckling bli index och det är också tanken. Man har i princip byggt sin egen indexfond som ger utdelning några hundra gånger(!) per år.

Rent praktiskt skapar man ett nytt konto på t ex Avanza och väljer då lämpligen kapitalförsäkring om man tänker ha utländska innehav. Anledningen till det är att det dras en viss källskatt på utdelningen från utländska bolag och eftersom det tekniskt sett är Avanza som står som ägare av innehaven i en kapitalförsäkring sköter de också förfarandet med att kräva tillbaka källskatten. I ett ISK får man sköta det själv.

Sedan är det bara att börja köpa in aktier i sin egen "fond".

Som inspiration har jag bland annat tittat på:

Dividend Aristocrats (amerikanska bolag som har höjt utdelningen i minst 25 år).

Innehaven i XACT Högutdelande

Börsdata

För att komma igång har jag minskat lite av av kassan och skalat av (väldigt) lite av portföljen Multi Asset.

Den nya portföljen har fått namnet "Utdelningsfonden" och precis som med Lysa är sparhorisonten här lång, dvs till pension. Tanken är fördela månadssparandet med drygt hälften till Lysa och resten till denna portfölj. Lysa kommer fortfarande vara den klart största portföljen. Utdelningsfonden utgör i dagsläget cirka 5% av totalt sparande och Lysa cirka 40%.

Hittills har jag plockat in små poster i totalt 55 olika bolag och fler ska det bli 😀. Hittills är det 20 amerikanska bolag, 19 svenska, 5 kanadensiska, 3 norska, 3 danska, 3 finska, 1 tyskt och 1 franskt.

Jag har försökt få till en mix av bolag med hög och stigande utdelning och direktavkastningen ligger enligt Avanza just nu på 4,2% för hela portföljen.

"Analysen" för att ta in nya bolagen i portföljen/fonden är inte mer än att bolagen har betalat hög och/eller stigande utdelning de senaste åren.

Vilka innehav jag hittills köpt in är därför kanske inte så intressant (gör hellre din egen analys) men jag listar dem ändå, håll till godo:

3M, Abbvie, Amcor, American States Water, AT&T, Cardinal Health, Coca-Cola, Colgate, Consolidated Edison, IBM, JNJ, McDonalds, Omega Healthcare, Pepsi, Procter & Gamble, Realty Income, SJW Group, Spark Energy, Walgreens Boots Alliance, Walt Disney

Akelius Pref, ALM Equity Pref, Axfood, Castellum, Cibus, Corem Pref, Essity, Handelsbanken, ICA, Intrum, Investor, Nordea, Pfizer, Resurs, SBB D, Tele 2, Telia, TietoEVRY, Volati Pref

Acadian Timber, Canadian Utililties, Gibson Energy, Rogers Sugar, TransAlta Rennewables

Gjensidige Forsikring, Telenor, Yara International

Novo Nordisk, Topdanmark, Tryg

Elisa, Fortum, Sampo

Allianz

AXA 

fredag 14 maj 2021

Hur mycket är nog?


I boken Pengars Psykologi (mycket bra bok för övrigt) återges en anekdot i vilken författaren Joseph Heller på en fest hos en framgångsrik hedgefondförvaltare blir upplyst om att denne lär ha tjänat mer pengar på en enda dag än vad Heller hade gjort på sin framgångsrika roman Moment 22.

Heller ska då ha svarat ungefär att det är mycket möjligt men jag har något som han aldrig kommer få. Nog.

Jag tänker på den historien när jag lyssnar på det fjärde avsnittet av podden "Dom kallar oss krypto". Det är en relativt nystartad podd som drivs av Mårten Andersson och Gunnar Harrius. Ja, den Mårten Andersson, komikern.

När Mårten Andersson plötsligt bytte spår och började twittra om krypto var det en del som gjorde sig lustiga över det och menade att nu måste väl ändå bubblan spricka snart.

Jag får erkänna att jag också var lite skeptisk först men efter att ha lyssnat på några avsnitt får jag nog säga att jag är positivt överraskad. Hans kunskaper inom krypto har jag svårt att bedöma men de är i alla fall betydligt bättre än mina, vilket förvisso inte säger så mycket.

Dessutom har de lyckats värva Anna Svahn som expert till podden och som alla vet bli poddar där Anna Svahn medverkar automatiskt bra.

Nåväl, avsnitt nummer fyra har titeln "Femtio gånger pengarna" och är en smått otrolig historia om någon som gjort just det på kort tid och på ett ganska spektakulärt sätt.

Det började med att ta han tog ett blancolån på 150 000 till drygt 6% ränta med avsikten att starta en e-handel. Av någon anledning började han istället investera i kryptovalutor, först "vanliga" så som Bitcoin och Ethereum men det kändes för tråkigt(!) efter ett tag så han gick då vidare till betydligt mindre projekt och lyckades tjäna ganska bra på det.

Till slut hittade han projektet elongate och investerade tungt i det i princip från dag 1. Kursen rusade men istället för att betala tillbaka lånet tog han ännu ett blancolån och hade nu en skuld på cirka 250 000 och allt investerat i ett projekt uppkallat efter en rolig(?) tweet från Elon Musk.

Hela processen är alltså högt tveksam men utfallet blev fantastiskt den här gången och värdet på investeringen var vid tillfället podden spelades in cirka 11 miljoner.

Så långt är allt väl men nu kommer det konstigaste av allt, när podden spelas in har han fortfarande inte betalat tillbaka lånet!

När programledarna påpekar lite försiktigt att han skulle ju kunna sälja av för 250 000, vara skuldfri och fortfarande har kvar ett innehav på 10,8 miljoner blir svaret att han tror så mycket på projektet att han inte vill sälja något. Skulle kursen gå 10x till blir det ju ganska mycket pengar att sälja av för 250 000 nu.

Det skulle det ju bli i och för sig, men skulle det inträffa blir skillnaden 108 miljoner istället för 110 miljoner och det kanske är nog?

Det är ett högriskprojekt så utfallet hamnar i ett enormt spann här, från -250 000 (om värdet sjunker till 0) till +110 miljoner. Det minsta man kan göra är väl att betala tillbaka lånet och minska spannet till 0 - 108 miljoner.

Eller varför inte sälja drygt hälften och placera det i t ex en global indexfond istället och sedan vara oberoende av en inkomst resten av livet.

Men har man inte satt upp ett tydligt mål från början är det kanske inte så enkelt att agera så. 

Ytterligare en lärdom från samma kapitel i Pengars Psykologi får avsluta det här:

"Den svåraste privatekonomiska färdigheten att behärska är att få målet att sluta flytta på sig".

lördag 8 maj 2021

Flyttat tjänstepensionen till AMF

Som jag skrivit tidigare så har jag nyligen flyttat tjänstepensionen från Kåpan till AMF. Eller om man ska vara noga så har jag egentligen inte flyttat pengarna utan valt att nya inbetalningar ska placeras i AMF istället. 

Det verkade betydligt enklare än att flytta pengarna och eftersom det i mitt fall ändå bara är inbetalningar från och med 2016 som kan flyttas lät jag det ligga kvar. 

Försäkringen hos Kåpan är en traditionell försäkring vilket innebär lite lägre avkastning men också en viss garanterad nivå. På äldre försäkringar kan det innebära att man är garanterad 4-5% per år eller kanske ännu mer medans det i mitt fall ligger runt 0%. Bra när pensionen börjar närma sig men tveksamt för den som har många år kvar.

Själva bytet till AMF gick väldigt smidigt (logga in med bankid - välj AMF - klart) och nu har 2,5% av aprillönen kommit in på kontot.

Gör man inget val placeras pengarna i AMF Generationsportfölj vilket faktiskt inte ser så tokigt ut. Fram till 55 års ålder placeras i så fall 75% i AMF Aktiefond Global och 25% i AMF Aktiefond Sverige, dvs 100% aktier. Efter 55 minskas aktieexponeringen med cirka 3,5% per år och placeras i AMF Räntefond Mix.



En väldigt enkel modell och fördelningen mellan räntor och aktier är i princip densamma som AP7 Såfa har. Kan vara något att ta med sig till sitt privata pensionssparande när pensionen börjar närma sig.

Standardfonderna man får ser alltså helt ok ut men jag vill ha lite mer tillväxtmarknader och småbolag så har nu valt fonder enligt följande:

70% AMF Aktiefond Global

10% AMF Aktiefond Sverige

10% AMF Aktiefond Småbolag

10% AMF Aktiefond Tillväxtmarknader

På gott och ont (mest gott) har man väldigt få fonder att välja på hos AMF:



(Fonden Pictet Russia har dessutom nyligen utgått, kanske ingen större förlust)

Förhoppningen är därför att jag inte ska behöva göra några justeringar i portföljen på väldigt många år, egentligen inte förrän det börjar bli dags att dra ner på risken genom att lägga till räntefonder eller byta till AMF Generationsportfölj.

lördag 1 maj 2021

50/30/20-regeln

 


Hur mycket av sin lön är det egentligen rimligt att lägga på boende, nöjen eller sparande? 

Innan Elisabeth Warren blev senator formulerade hon en enkel regel för detta i boken "All Your Worth: The Ultimate Lifetime Money Plan" - 50/30/20-regeln.

Jag får erkänna att jag inte har läst boken utan bara om boken/regeln.

Man har här delat upp lönen i tre olika stora delar - "Needs", "Wants" och "Savings".

För att kunna sätta siffror på det utgår jag från en svensk medianlön dvs 31 700 kronor eller cirka 24 000 kronor efter skatt.

Needs 50% (12 000 kronor)

Här ingår det allra nödvändigaste, som minimum får väl räknas kostnader för boende och el samt matkostnader. Eventuella försäkringar och andra lån (t ex CSN) ingår också här.

Sedan finns det sådant som mobilabonnemang och internetabonnemang som man väl än så länge kanske inte behöver för att överleva men de flesta skulle nog ändå placera de i den här kategorin.

Streamingabonnemang och dylikt får väl däremot räknas till nästa kategori.

Cirka 50% av lönen i fasta kostnader tycker jag låter ganska rimligt även om det är ett riktmärke och inte någon absolut sanning. Ligger man på 55% behöver man nog inte vara så orolig men är det t ex 80% kanske man ska börja fundera på om det går att kapa kostnaderna (eller höja inkomsten).

Wants 30% (7 200 kronor)

Det här är nöjeskategorin och innefattar sådant som restaurangbesök, shopping, elektronikprylar osv. 

Den här kategori tyckte jag först verkade väl tilltagen, en person med en svensk medianlön skulle alltså varje månad spendera 7 200 kronor på... vadå?

Om man slår ut det över ett helt år (86 400) och räknar in sådant som resor och kostnader för bil blir det kanske mer rimligt. Att placera bilen i den här kategorin är inte heller helt självklart men personligen skulle jag väl egentligen klara mig utan bil så jag skulle nog göra det.

Savings 20% (4 800 kronor)

Slutligen till det roligaste, sparande 😉. Svenska sparekonomer brukar rekommendera 10% (ett råd som väl i sin tur kommer från snart 100 år gamla "The Richest Man in Babylon") men här rekommenderar man alltså 20%.

Nu är jag inte så insatt i det amerikanska pensionssystemet men möjligen har det att göra med att insättningarna där inte är så generösa som de faktiskt är i det svenska. Om man jobbar många år, heltid och helst har en hög lön kanske ska tilläggas.

Om man tycker 20% är mycket eller lite är upp till var och en, de flesta tycker troligen att det låter helt orimligt att spara så mycket medans många av bloggens läsare och andra översparare tycker det låter lite futtigt, det räcker ju inte om man ska pensionera sig i fyrtioårsåldern.

Och det är väl inte tanken heller, utan snarare att spara till en trygg pension och kanske kunna pensionera sig några år tidigare i 60-65 års ålder (ja jag tror att 65 år kommer anses som en låg pensionsålder för den som är i 30-40 år idag).

Jag tycker mig för övrigt se en liten trend där de som har provat på FIRE ett tag upptäcker att det där med att ha ett jobb kanske inte är så tokigt ändå. Nu senast Lundaluppen.

Hur som helst så tycker jag 20% låter som en ganska sund nivå, inte för mycket och definitivt inte för lite.

Sparar man 4 800 kronor i månaden i 30 år och får en genomsnittlig årsavkastning på 7% landar man på cirka 5,6 miljoner så med det utfallet är det kanske t o m med för mycket. 

Man kan väl kanske se det som att man har ganska god marginal i sitt sparande så fall, det finns ju tyvärr inga garantier att börsen kommer avkasta 7% i genomsnitt även i framtiden.

T ex räknar minPension med en utveckling på bara 2,1% vilket jag visserligen tycker låter i lägsta laget men som man kanske kan tänka sig är den lägsta utvecklingen man kan räkna med. 

Med 2,1% avkastning hamnar man i mitt räkneexempel på 2,4 miljoner istället för 5,6 miljoner.