Trine - investering eller välgörenhet?

 

Nu var det snart två år sedan jag skrev om Trine förra gången. I korta drag går det ut på att investera i lån till företag inom solenergi i framförallt Afrika. Den som tycker att det låter som hög risk har helt rätt i det och personligen ser jag det som ett mellanting av välgörenhet och investering och räknar inte in de pengar jag har avsatt till Trine till mitt totala kapital.

Jag har använt Trine i snart 4 år och hittills  investerat cirka 50 000 kronor (4900 euro) utspritt över 46 olika lån varav drygt 2000 euro har återbetalats och 342 euro erhållits i ränta.

Sedan Coronapandemin har jag blivit lite försiktigare med att skjuta in pengar i nya lån och bara återinvesterat de återbetalningar som kommer in. De brukar ta ungefär 2 månader innan det kommit in 100 euro på kontot varpå jag återinvesterar det i ett nytt lån. Lägsta belopp att investera är dock så lite som 25 euro.

Så här drygt 2,5 år efter att pandemin började kan man ändå konstatera att de flesta av företagen verkar ha överlevt det med. Av de 46 lånen är det hittills bara ett som inte har kunnat återbetalas helt. 6 av lånen har förvisso statusen "restructering" och många andra är sena med betalningarna. Men på det stora hela rullar det ändå på bättre än väntat. I veckan gjorde jag min första nyinsättning på två år.

Min känsla är alltså att Trine inte ha påverkas så mycket av pandemier och annat elände de senaste åren men tittar man på default rate ser det tyvärr lite annorlunda ut. När jag går tillbaka till gamla inlägg som jag skrivit för några år sedan verkar den ha legat runt 1,5% medans den nu ligger på hela 6,7%!.

Default rate är alltså andelen som inte har återbetalas (eller där sannolikheten är stor att den inte gör det). Hade man investerat i alla lån som Trine erbjuder hade man således bara fått tillbaka 93,3% av kapitalet. Trine anger genomsnittlig ränta till 7,4% så man hade väl ungefär gått +-0 på affären.

Tidigare kunde man betala sina investeringar med kort och då använda t ex Klarnakortet för att slippa växlingsavgiften till euro. Det verkar tyvärr vara borttaget och nu är det antingen Trustly eller SEPA-överföring som gäller. 

För Trustly är avgiften 0,25% och för SEPA-överföring verkar det bero på vilken bank kan använder. Lite synd att möjligheten att betala med kort försvann, även om det är väldigt smidigt att betala med Trustly/BankId.

Som om inte detta vore nog betalar man förstås 30% skatt på den ränta man får. Detta rapporterar dock Trine till skatteverket så det är inget man behöver göra själv.

Vill man tjäna pengar på sin investering ser det alltså ganska svårt ut att få ihop kalkylen i dagsläget, man kan ha tur förstås och lyckas välja "rätt" lån men förväntad avkastning är väl snarare minus(!) några procent just nu.

Återigen gör man nog klokt i att mer se det som välgörenhet än investering och ur den aspekten tycker jag det är riktigt intressant. Att sätta upp solpaneler på en villa i Sverige har väl ärligt talat närmast en symbolisk effekt för miljön medans en investering i solpaneler i t ex Nigeria gör nytta på riktigt. Mer klimatnytta för pengarna helt enkelt.

Tidigare var många lån skyddade till 60% (har jag för mig) av SIDA men detta verkar nu ha ändrats till 50% skydd av U.S. International Development Finance Cooperation (DFC). Det vill säga man får tillbaka 50% av sina pengar i det läge lånet inte kan återbetalas.

Det finns även 4 olika nivåer där högre nivå innebär att man får högre ränta på alla lån.

.

Själv ligger jag på cirka 2800 euro i outstanding portfolio (dvs ännu ej tillbakabetalade lån) så jag har en bit kvar till nästa nivå på 10 000 euro även om den väl känns inom räckhåll i framtiden. Högsta nivån på 50 000 euro skippar jag nog dock.

Trine täcker eventuella förluster upp till 100 euro (dock lite oklart om det gäller om lånet redan garanteras till 50% av DFC) för nya investerare.

Kombinerat med denna länk får du (och jag) dessutom 10 euro att investera för. Se där, 10% i garanterad avkastning 😀.

Die with zero

Die with zero är en bok som har fått mycket uppmärksamhet den sista tiden. RikaTillsammans har gjort två poddavsnitt om den och bland andra Miljonär innan 30 och Of Dollars And Data har skrivit om den.

Nu har jag inte läst boken (än) men titeln säger väl det mesta egentligen och kan tyckas självklar för många, det verkar väl dumt att inte använda pengarna. 

För den ekonomiskt (över)intresserade är det dock långt ifrån självklart och går tvärtemot vad de flesta "så blir du miljonär"-böcker lär ut. Det som gäller här brukar ju vara att det bästa är att spara så mycket som möjligt och gärna dra ner på "onödiga" saker så som kaffe eller lunch ute. 

Men sen då, när man har blivit miljonär? Det är det få böcker som tar upp och har man sparat mycket i många år är väl risken också stor att beteendet fortsätter, fast det egentligen inte behövs.

När är det dags att faktiskt börjar använda pengarna då? Boken har förstås lite olika modeller för hur man ska spendera sina pengar optimalt men jag tror inte man behöver göra det krångligare än nödvändigt.

Började man spara tidigt kanske det är dags att växla över från sparande till spenderande runt 40 och runt 60 om man började spara lite senare. Det kluriga är förstås att man inte vet exakt hur länge man lever och hur hälsan är när man blir äldre så troligen bättre att spendera förr än senare.

Jag har haft liknande tankar tidigare men kanske inte formulerat det på samma sätt. Ett räkneexempel jag skrev om för några veckor sedan byggde förstås till stor del på mina egna siffror så om jag skulle sluta spara helt nu och få 7-8% årlig avkastning skulle jag ha över 6 miljoner vid dryga 60 års ålder. 

Till vadå kan man ju fråga sig, förutom en väldigt trygg pension. Utifrån bokens resonemang är det väl då kanske bättre att börja använda åtminstone en del av pengarna redan nu.

Även om jag kanske inte kommer ta ut så mycket pengar från portföljen är min tanke nu att i alla fall försöka att inte skjuta in så mycket mer så länge jag ligger före i "planen". 

Fast under veckan gjorde jag faktiskt för kanske första gången ett uttag från portföljen, ungefär motsvarande ett för mig normalt månadssparande, mest för att känna hur det kändes. Lite konstigt, men bra än så länge 😀.

Varför gjordes alla bra filmer 1999?

 

Efter den senaste tidens uppgång har investerandet för egen del återigen börjat likna att se färg torka. Multi Asset-portföljen visar -2,4% i år och utdelningsfonden är nu faktiskt på plus (+1,29% i år) igen. Hur det har gått till med 179 (tror jag) närmast slumpvis utvalda innehav samt 3 ETF:er vet jag inte riktigt men det är förstås kul så länge det varar.

Så som jag hintade om förra veckan kommer därför dagens inlägg att handla om något helt annat, nämligen filmer från 1999.

Under många år betygsatte jag alla filmer jag såg på filmtipset.se och noterade att många av de jag satte 5/5 på klumpade ihop sig runt just 1999 så det här är något jag har funderat på ett tag. En googling på "Movies 1999" visar att jag inte är ensam om att ha noterat det och särskilt vid "tjugoårsjubileet" 2019 verkar det ha skrivits en del om det. 

Någon kallar det tom för det "sista bra filmåret". Det är kanske att ta i men om man skulle beskriva filmåret 1999 tänker jag på sådant som hög ambitionsnivå, vilja att ta risker och experimentlusta. Ordet som ploppar upp 2022 är väl framförallt "ängsligt", med superhjältefilmer och remakes/reboots.

Eller tom filmer (om superhjältar såklart) som är i princip klara och sedan aldrig visas. Ängsligt var ordet.

Nåväl, annat var det alltså 1999 och vi fick då se en rad titlar som är att betrakta som moderna(?) klassiker idag. Framförallt tänker jag på:

The Matrix

Fight Club

Being John Malkovich

Eyes Wide Shut

Magnolia

Ja, alla fem kom otroligt nog 1999 och jag skulle ge alla betyget 5/5. Skulle jag få för mig att göra en topplista på de 10 bästa filmerna någonsin skulle jag nog vilja ha minst de tre första där också. Tom Cruise måste väl för övrigt haft sitt bästa år någonsin, han medverkar lite överraskande i både Magnolia och Eyes Wide Shut.

Det var de personliga favoriterna men det slutar faktiskt inte där. Det finns ett antal filmer från samma år som är snudd på 5/5 de också:

The Sixth Sense

The Talented Mr. Ripley

The Green Mile

American Beauty

Office Space

Jag tänker faktiskt inte nämna något om handlingen här, jag förutsätter att alla känner till och har sett filmerna 😉. Har man inte gjort det är det förstås en stark rekommendation att göra det. Samtliga finns på de olika större streamingtjänsterna och/eller går att hyra på SF Anytime med flera. 

Avslutningsvis några filmer som också kom 1999 men som man kanske kan hoppa över:

The Blair Witch Project

Star Wars Episode 1

American Pie

Mockumentären The Blair Witch Project må ha varit banbrytande inom skräckgenren men jag minns den inte som en särskilt bra film. Har dock inte sett om det sedan den var relativt ny.

Star Wars Episode 1 tycker jag är en katastrof och det beror inte bara på Jar Jar Binks. Effekterna ser ut som ett datorspel från 90-talet vilket såg illa ut vid premiären och ännu värre ut idag. Och värst av allt så är den helt enkelt tråkig.

Tonårskomedin American Pie gjorde väl egentligen inget nytt i genren men höjde (eller sänkte, beroende på hur man ser det) ribban några nivåer till och är väl ändå den mest sevärda av de tre. 

Gott och blandat #3

 

Köpt skog och volatiltet

Sedan jag skrev om den "sönderdiversifierade" portföljen för två veckor sedan har jag nu gjort slag i saken och sålt av lite av globalfonden och AMF Aktiefond småbolag och placerat 4% vardera i skog och volatilitet istället. Försäljningen gjordes förhoppningsvis med hyfsad tajming då breda aktieindex gått ganska starkt under juli.

Fördelningen är numera:

50% Storebrand Global All Countries
10% AMF Aktiefond Småbolag

15% Xetra-Gold (4GLD)

10% Lyxor EX-Energy (LCTR)

6% WisdomTree Physical Silver (VZLC)
4% Skogsfond Baltikum
4% Amundi Fds Volatil Wld A USD C
1% BITCOIN XBT

60% aktier alltså och 40% fördelat på 6 andra tillgångsslag. Räntor saknas fortfarande men det börjar nu spekuleras i om att Fed kommer börja sänka räntan under nästa år. Kan kanske bli läge att börja plocka in lite räntefonder i början av nästa år i så fall.

Testar reklam på bloggen

När jag startade bloggen i januari 2019 anmälde jag mig också till Google AdSense. Jag väntade några veckor på att det skulle komma ett mail om att AdSense var aktiverat men det kom aldrig och jag struntade i det. 3,5 år senare, dvs för en vecka sedan kom det plötsligt ett mail om det nu var klart att använda. Plötsligt händer det...

Så nu testar jag reklam på bloggen ett tag. Som väntat har jag lite för få sidvisningar (snittar cirka 100/dag) för att det ska bli några större summor så det kanske inte är så meningsfullt egentligen. På en vecka har jag skrapat ihop hela 14 kronor vilket innebär att det kommer ta cirka ett år att komma upp i minimibeloppet för utbetalning som är 700 kronor.

Skrivkramp

Efter snart 400 inlägg börjar det blir svårare och svårare att komma på nya ämnen att skriva om. De första månaderna gick det lätt och jag skrev varje dag men gick sen ganska snabbt över till att skriva en gång i veckan istället. Ibland funderar jag på om jag ändrar i portföljerna bara för att ha något att skriva om, vilket väl inte är helt sunt i så fall.

Funderar faktiskt på att testa att skriva om något helt annat än ekonomi då och då. Andra ekonomibloggar skriver ju om matlagning titt som tätt (vilket väl med lite välvilja kan gå att passa in i ekonomifacket) men där har jag nog tyvärr(?) inte så mycket att tillföra utan det blir nog snarare om film och spel i så fall. Som tur är har jag ju helgarderat mig i bloggens beskrivning genom att lägga till "och annat kul" 😀.

Cash is king?

Kontanter (sparkonto) är väl kanske det minst populära tillgångsslaget av de alla, särskilt nu när inflationen ligger runt 8-9%. Räntan på sparkonton börjar visserligen krypa uppåt så sakteliga och det finns nu ett antal aktörer som erbjuder över 1% ränta, bland de mer välkända bland annat SBAB, Klarna och Volvo Finans. I skrivande stund ger GCC Capital högst ränta, 1,15%.

När fondförvaltaren Eric Strand i en intervju fick frågan om det sämsta rådet han hört inom finans en gång så svarade han något överraskande "månadssparande". Vad jag tror han menar är att det finns många som sparar för mycket och fortsätter snåla och månadsspara även när det finns miljoner på börsen.

I senare intervjuer har det också kommit fram att Strand själv egentligen har "alldeles för mycket" på just sparkonton för att han vill "känna sig rik" och för att det är pengar som faktiskt kan användas i närtid, till skillnad från det som är på börsen.

Ett annat råd som man aldrig kommer att få höra från sparekonomerna men som Strand verkar tillämpa är att sälja av lite efter att börsen har gått upp kraftigt. Motsatsen, att köpa mer när börsen har gått ner pratas det ju om hela tiden men att vända på det och faktiskt ta hem lite vinst anses väl närmast som lite fult.

Det här är förstås mer relevant om man är 55 år och har 3 miljoner på börsen än om man är 25 år och har 50 000. Befinner man sig någonstans mittemellan blir det som vanligt lite klurigt.

Jag tilltalas ändå lite av det här tankesättet och funderar på om man kanske borde hålla en större del av sitt sparande i kontanter/sparkonto ändå. Ett sätt att göra det är att sätta upp ett mål för hur mycket pengar det ska bli och vid vilken ålder och sedan räkna baklänges för att se hur man ligger till.

Låt säga att man är 25 år och att målet är 6 miljoner vid 65 års ålder. En tumregel är att det tar cirka 10 år för pengarna att dubblas vid 7-8% avkastning så man får då följande hållpunkter (utan månadssparande):

25 år: 0

35 år: 750 000

45 år: 1 500 000

55 år: 3 000 000

65 år: 6 000 000

Har man t ex 1,5 miljoner redan vid 37 kan man därför kanske dra ner lite på sparandet ett tag. Problemet med det är förstås att det kan komma en börskrasch som får portföljen att minska med -50% eller mer så det gäller att ha en ganska stor summa på sparkontot i det läget för att kunna köpa in sig igen.

Om jag tänker rätt så klarar man en börskrasch på -50% om man alltid håller 1/3 i kontanter, dvs i det här exemplet 500 000 på sparkonto och 1 miljon på börsen. Man kan i det läget skjuta in hela sparkontot på börsen för att komma upp till 1 miljon igen. Tyvärr är verkligheten sällan så enkel.

En annan fondförvaltare (minns tyvärr inte vem) har pratat om att hon alltid hade 20% på sparkonto och resten på börsen. En kanske enklare strategi än mitt påhittade exempel 😀.   

Oavsett om det är 33% eller 20% så är det förstås ganska dumt rent rationellt att göra så. Å andra sidan, om man redan har tillräckligt, varför riskera det?

En sönderdiversifierad portfölj

Multi Asset-portföljen består i dagsläget förutom av aktier även av guld, silver, övriga råvaror och bitcoin. Jag har medvetet valt bort räntor för tillfället då jag upplever det svårt att välja rätt räntefonder. T ex har Lysas breda portfölj med räntor backat över -7% i år så även professionella aktörer verkar ha problem.

Vad man skulle ha haft i år är väl en korträntefond i USD så som SEB Korträntefond C USD (+11% i år) men det är ju i så fall mest en spekulation i valuta. Vilket väl i och för sig inte heller behöver vara fel i en diversifierad portfölj. 

Istället för räntor har jag börjat snegla på två andra tillgångsslag med låg korrelation till aktiemarknaden.   

Skog

Ett sätt är förstås att köpa aktier i skogsbolagen så som Holmen och Stora Enso men det finns också sätt att få en mer "ren" exponering mot skog.

Ett sådant är Skogsfond Baltikum som beskrivs så här på hemsidan: 

"Skogsfond Baltikum AB (publ) är en alternativ investeringsfond som äger skogsfastigheter i Baltikum där förvärvspriserna är väsentligt lägre än i Sverige. Genom konsolidering och tillväxtfrämjande åtgärder skapar Skogsfond Baltikum aktieägarvärde och klimatnytta. Målet är att leverera en genomsnittlig årlig avkastning på 7 – 9 procent genom att förvärva, utveckla och i slutändan avyttra en konsoliderad skogsportfölj cirka år 2026. Bolagets A-aktie är upptagen för handel på reglerad marknad, NGM Nordic AIF Sweden, sedan 2019."

Finns att köpa på t ex Avanza med ett aktiepris runt tusenlappen. Utvecklingen har varit väldigt jämn/tråkig de senaste åren, +3% i år och +10% den senaste tre åren vilket inte är så illa i dagens börsklimat men ändå långt ifrån målet om 7-9% per år. Dock väntas förstås det mesta av avkastningen komma år 2026 när skogen avyttras.

Funderar på att omfördela några procent från aktier till den här fonden i Multi Asset-portföljen.

Volatilitet

Man kan investera i det mesta och något av det mer obskyra är väl ändå att investera i volatilitet, t ex genom fonden Amundi Fds Volatil Wld A USD C som beskrivs så här på Avanza:

"Fonden investerar i aktier index-relaterade finansiella derivatinstrument för att dra fördelar av nivåerna av när värdena går upp och ner över tiden ( "volatilitet") på aktiemarknaderna. Investeringarna är geografiskt fokuserade på euroområdet (dvs. länder som helt integrerat euron som sin nationella valuta). Förutom derivatinstrumenten, är nettotillgångarna i huvudsak placerade i penningmarknadsinstrument. Investeringsportföljen är konstruerade så att den inte har mer än 5 % chans att minska i värde med mer än 35 % under ett år."

Eller enklare förklarat är tanken att fonden ska gå upp när det är oroligt på marknaden (stora svängningar, dvs hög volatilitet) vilket också verkar ha fungerat historiskt, +19% i år och under Coronakraschen när börsen gick ner -30% gick fonden åt andra hållet.

Fonden har i princip negativ korrelation med aktiemarknaden och kan se lockande ut att plocka in i en defensiv portfölj. Förutom att avgiften är ganska hög (1,77%) är väl den uppenbara nackdelen att det kan vara svårt att förstå vad det är man faktiskt köper. Jag är sugen på att lägga några procent av Multi Asset-portföljen även i denna fond men UA:s första gyllene regel gör sig påmind i bakhuvudet - "förstå vad du köper"...

Årets bästa globalfonder

 

Även om det känns som det mesta har gått ner i år finns det faktiskt fonder som har gått upp också. Bland de fonder som gått allra bäst hör t ex BGF World Energy A2 (+33% i år) men det är ju en väldigt nischad fond med stor exponering mot olja och kanske inget man vill äga på längre sikt.

Mer intressant då att titta på fonder man kan äga på lång sikt, nämligen globalfonder, och vilka som har presterat bäst där. Två fonder som sticker ut här med förhållandevis låga avgifter och positiv avkastning i år är Storebrand Global Low Volatility A SEK (tidigare SPP Aktiefond Stabil) och Handelsbanken Gl Hi Div Lo Vol Cr A1 SEK (ja, den heter så).

Den förstnämnda har en avgift på 0,73% vilket är lågt för en aktivt förvaltad fond och har avkastat +5,47% i år. Delar av beskrivningen från Avanza lyder:

"En global aktiefond som i sina placeringar söker att ge mindre kurssvängningar än marknaden fonden investerar på. Fonden eftersträvar att ha en bra spridning mellan branscher/regioner. Fonden investerar i ca 80-150 bolag, som tillsammans förväntas ge en stabil riskjusterad avkastning. För att välja ut de mest attraktiva företagen används en kvantitativ modell."

Sedan finns som vanligt också ett långt avsnitt om hållbarhet och att man väljer bort bolag inom, tobak, fossila bränslen osv.

Handelsbankens fond är faktiskt en indexfond som följer Solactive ISS ESG Global High Dividend Low Volatility Index. För att vara en indexfond är avgiften på 0,71% ganska hög. Avkastningen har varit +2,82% hittills i år. Beskrivning från Avanza:

"Fonden är en indexfond vars mål är att följa utvecklingen av indexet Solactive ISS ESG Global High Dividend Low Volatility Index, med syfte att över tiden ge en avkastning som så nära som möjligt överensstämmer med indexets avkastning. Solactive ISS ESG Global High Dividend Low Volatility Index syftar till att återspegla utvecklingen av en korg med högutdelande och lågvolatila bolag på aktiemarknaderna globalt vilka uppfyller index hållbarhetskrav."

Även här tar man alltså hänsyn till hållbarhet. Innehaven är cirka 250 till antalet och listas t ex här.

Riskspridning verkar man alltså få så det räcker med båda fonderna även om antalet innehav är betydligt lägre än breda globalfonders 1700-2000. Tittar man på lite längre sikt (3-5 år) så har båda fonderna också underpresterat mot en "vanlig" globalfond så som Länsförsäkringar Global Indexnära.

Sparar man på längre sikt är det därför kanske inte att rekommendera att lägga alla sina pengar i någon av fonderna men möjligen en del av portföljen om man av någon anledning vill ta lite lägre risk men ändå få exponering mot aktier.

För egen del passar båda fonderna ganska bra in i portföljen utdelningsfonden.