Fullinvesterad vs krigskassa

Två vanliga råd när det gäller investeringar:

1. Var alltid fullinvesterad.
2. Ha alltid krigskassa.

Som så ofta så går råden inte ihop.

Med det första rådet menas att man alltid ska vara 100% i marknaden, dvs inte ha några kontanter/likvida medel på sitt konto. Eftersom det är svårt att tajma marknaden är det rationella att alltid vara 100% investerad.

Med det andra rådet säger man egentligen att man kan tajma marknaden. Här ska man alltid ha en viss del kontanter i portföljen för att kunna köpa när tillfällen uppstår.

I teorin tycker jag det första rådet är vettigast och lättast att följa men i praktiken brukar jag ofta ha runt 5% likvider. Tanken är ju att dessa ska användas när tillfälle väl uppstår men det har fungerat ganska dåligt för mig. Ett exempel i närtid är i slutet av maj i år när index var ner cirka 10% från årets topp.

I efterhand är det lätt att se att det var ett bra köpläge men när det väl inträffade är det inte lika enkelt att trycka på köpknappen. Det kan ju alltid sjunka lite till.

Ska detta fungera gäller det nog att sätta upp tydliga regler för hur mycket och när man ökar sina investeringar och inte bara tänka att man köper "lite mer" när det har gått ner "lite grann".

Risken är fortfarande att man blir sittande med en del likvider under långa perioder. Likvider som kunde ha använts bättre, dvs vara investerade. Har man dessa på ISK eller KF får man dessutom betala skatt/avgift för dem.

Enligt min strategi så har jag redan cirka 20% som inte är aktier så att då ha några procent likvider också blir egentligen onödigt försiktigt. Kommer det en större nedgång kan jag tillfälligt växla om från räntefonder till aktier t ex.

Målet är alltså att bli bättre på att följa råd nummer ett, att alltid vara fullinvesterad. Just nu har jag cirka 6% kontanter i portföljen och tanken är då att minska detta till 0-1%. Snart alltså, just nu är ju börsen ganska högt värderad 😉.